Det är med sorg jag nu sitter här och ska berätta om att Herman inte längre finns.
Han fick somna in i går eftersom han var svårt sjuk.

Ofattbart att vår Stora Herman är borta, borta för alltid. Nånstans där han är fri från
sjukdom och förhoppningsvis skuttar omkring i kaninhimlen och leker med andra som

också gjort resan till kaninhimlen.

Det var inte dags för dej att lämna jordelivet eller oss. Vi hade stora planer för vad du

skulle få uppleva och vara med om hos oss.
Men det blev inte så.
Husse sa -det är den snällaste kanin vi någonsin haft.

Herman var så försynt och lugn och trots vår korta tid tillsammans hann vi få många

mysstunder på golvet, han fick pussar på pannan och att klia kinderna eller smeka pannan tyckte han om.

Då la han sig ner och bara njöt. Han gillade myspys.

Varför ?  Varför just nu när du fått din familj?  Det är hårt och tårarna vill inte ta 

slut.... Herman fick snabbt plats i våra hjärtan och han kommer förevigt att ha stor 

plats där.
Nu är det tomt, ingen som flyttar skålar eller kisslådor. Ingen som kommer skuttande 

när man skär upp grönsaker. Han lärde sig väldigt snabbt ljudet när jag skar tex äpple.
Då var han genast med på noterna.

Men det fanns också sånt som vi fick jobba på och skulle fått jobba vidare på.
Hermans liv hade ju varit enformigt och osocialt i två år och det var stor omställning
att flytta. Men han gjorde framsteg och det hade troligen gått fortare om han varit
frisk och mått bra.

Han var allvarligt sjuk och vi fick ta ett svårt beslut att låta honom somna in.
När han somnade in fanns husse vid hans sida och vad fort en livslåga kan släckas.
Vila i frid Herman!
Vi är så tacksamma att vi fick lära känna dej. Det enda vi nu kan göra är att minnas dig

och ha minnen av dig i våra hjärtan.